Vem har rätt till materialet vid entreprenörens konkurs?

 
Vem har rätt till materialet vid entreprenörens konkurs?Om en entreprenör går i konkurs under pågående entreprenad är situationen problematisk på många sätt. En fråga som ofta aktualiseras är vem som har rätten till det material som entreprenören köpt in för att utföra arbetet. Rättsläget kan nog uppfattas som inte helt rättvist i alla delar.

Normalt köper en entreprenör löpande in det material som denne behöver för att utföra entreprenaden, allt eftersom behovet av att använda de enskilda materialdelarna aktualiseras. Om entreprenören går i konkurs mitt under den pågående entreprenaden har visst material sannolikt redan infogats i byggnaden. Annat material ligger säkert oanvänt på arbetsområdet och kanske har något material ännu inte skickats från leverantören.

Vill det sig riktigt illa för beställaren (vilket det inte sällan gör), så har denne redan erlagt en betalning till entreprenören som motsvarar kostnaden för inköpet av det ifrågavarande materialet. Lika dåligt är det för leverantören om denne ännu inte har fått betalt för det material som levererats. Tyvärr saknar frågan om betalning helt betydelse för vem som har rätt att tillgodogöra sig materialet när konkursen är ett faktum.

I och med konkursen ges konkursboet en möjlighet att inträda i entreprenadavtalet och fortsätta arbetet, vilket sällan sker (om ens någonsin). Även om konkursboet inte inträder i avtalet så ingår det konkursade bolagets samtliga tillgångar i konkursboet, och dit räknas även material som skulle användas för den aktuella entreprenaden. Förvaltaren har till uppgift att ta hand om tillgångarna och omvandla dessa till pengar, som sedan ska delas ut till entreprenörens fordringsägare. Frågan är därför vilket material till entreprenaden som tillhör konkursboet och som konkursförvaltaren därför skulle göra anspråk på.

Vad först och främst gäller det material som entreprenören använt, och infogat i byggnaden, kan beställaren andas ut. Detta material har blivit ett fastighetstillbehör och tillhör därmed denne i egenskap av fastighetsägare.

Eventuella äganderättsförbehåll från entreprenörens leverantör har i den situationen normalt sett ingen inverkan på beställarens rätt. Detsamma gäller om exempelvis en underentreprenör på faktura angett att denne anser sig ha äganderätten till allt material, till dess full betalning erlagts. Har de levererat, men av något skäl inte fått betalt, så får de istället hoppas på att få ut några kronor för sin fordran, vid den eventuella utdelningen i konkursen.

Värre är det för beställaren när materialet visserligen finns på arbetsområdet, men inte infogats i (och blivit ett tillbehör till) fastigheten. Eftersom arbetsområdet stod till entreprenörens förfogande vid tidpunkten för konkursen anses sådant material vara kvar i entreprenörens besittning och ingår därför i dennes konkursbo. Konkursförvaltaren kommer därför göra anspråk på materialet, och lämpligen försöka sälja det till beställaren eller dennes nya entreprenör. Som angetts ovan saknar det betydelse att beställaren måhända redan har betalat för materialet. Vill beställaren kunna använda materialet för den fortsatta entreprenaden är den minst dåliga lösningen ofta att denne betalar för materialet en gång till.

Beställaren har tyvärr inte heller någon bättre rätt till materialet, om det finns kvar hos leverantören. Det är entreprenören som är leverantörens avtalspart, och det är gentemot entreprenören som leverantören har en skyldighet att leverera materialet (förutsatt givetvis att entreprenören har betalat för det).

I de tuffa tider som råder gäller det med andra ord att tänka till i förväg, och agera snabbt när varningssignaler om en förestående konkurs gör sig synliga.

    Av: Johan Lundgren, Senior Associate, Advokat, Advokatfirman Delphi

 

 

Relaterade artiklar

Tidningen

ByggFakta Sverige, etablerad 1989, vänder sig till personer som har ett professionellt intresse av byggmarknaden, dess företag, trender, produkter och tjänster.


Läs mer E-tidningen