Kriget och entreprenaden

Branschen har vid det här laget anpassat sig väl till pandemin. Nu har istället nästa stora prövning för branschen kommit i form Rysslands anfallskrig mot Ukraina, och dess effekter. I skrivande stund har kriget pågått i drygt tre månad och utöver att ha påverkat livet för miljontals människor har det redan haft en stor påverkan på bland annat råvarumarknaden. Priserna för flera material stiger dag för dag och det råder en stor osäkerhet på marknaden.

Kraftigt ökade priser på råmaterial och varor har förstås stor påverkan på såväl pågående entreprenader som entreprenader under upphandling. I pågående entreprenader ser många entreprenörer nu hur den totala kostnaden för att utföra entreprenaden ökar kraftigt i relation till den kalkyl som anbudet grundats på. I många fall äts hela vinstmarginalen upp av kostnadsökningar. Entreprenören har i sådana fall ett starkt intresse av att ändra avtalat pris. I vissa fall är intresset klart befogat, i andra fall inte, och i många fall är det svårt att avgöra.

Min uppfattning är att det mellan beställare och entreprenörer inte sällan råder genuint delade meningar om rätten till prisändring. Det är i allt väsentligt samma bestämmelse i AB-avtalen som nu blir tillämpliga avseende prisändring, som har varit tillämpliga på grund av pandemin, nämligen kap. 6 § 3.

Den enkla anledningen till varför branschens aktörer just nu uppehåller sig så mycket vid dessa frågor är att det ofta rör mycket stora belopp. Därtill har den aktuella AB-bestämmelsen inte tidigare varit aktuell i någon större utsträckning, varför det saknas vägledande rättspraxis om tillämpningen av bestämmelsen.

Det som parterna oftast tvistar om är följande. I bestämmelsen föreskrivs att kostnadsändring för entreprenören ger rätt till prisändring om kostnadsändringen t.ex. beror på krig eller på onormala prisförändringar avseende material som ingår i entreprenaden. Bestämmelsen är dock endast tillämplig om kostnadsändringen både varit (i) oförutsebar och (ii) väsentligt påverkat hela kostnaden för entreprenaden. Det är oftast dessa två saker som parterna är oense om. Det mest effektiva sättet att undvika sådana diskussioner är att försöka förekomma dem i avtalet.

Vad som är en (i) förutsebar kostnadsökning kan tyckas vara enkelt att avgöra men så är inte fallet. Det uppstår ofta svåra bedömningar såväl av när en viss omständighet blev förutsebar som vilka material som påverkats av omständigheten. Om parterna redan i avtalet kan komma överens om vad som är förutsebart vid avtalets ingående kan man åtminstone begränsa risken för tvist i denna del.

Vad som är en (ii) väsentlig påverkan på hela kostnaden för entreprenaden är inte heller självklart. Det finns inte mycket att förhålla sig till vid en sådan bedömning. Det är dock även här möjligt för parterna att i avtalet komma överens om t.ex. en andel av kontraktssumman som ska utgöra gränsen för väsentlig påverkan. Även frågan om kostnadsändringar för flera olika material ska få ackumuleras för att nå upp till väsentlighetskravet kan regleras.

De stora kostnadsökningarna, i förening med de vanligt förekommande svårigheterna för parterna att komma överens prisändringar, gör att parterna vidare bör överväga att i avtalet föreskriva indexreglering av kontraktssumman. De vanliga entreprenadindexen tar hänsyn till bland annat prisutvecklingen för material och därmed sker en viss kompensation för entreprenörens kostnadsökningar. Som entreprenör får man dock vara medveten om att inte alla kostnadsökningar lär ersättas fullt ut genom indexjustering, eftersom indexet är generellt.