Osäker framtid för arkitekter

I år är den utformad som ett tidsdokument som speglar den osäkra tillvaro vi lever i på grund av coronapandemin. Rapporten är uppdelad i två delar. Den första delen visar den osäkerhet som präglat 2020 och som har gett negativt avtryck i arkitektbranschen. Omsättning och rörelsemarginal minskar, arvodena är pressade, projekt skjuts upp eller ställs in. Arbetslösheten för Sveriges Arkitekters medlemmar har ökat rejält – förvisso från ytterst låga nivåer – och är nu den högsta på 15 år.

Samtidigt skriver man i rapporten att läget inte är helt nattsvart i hela branschen. De mindre företagen har klarat sig bättre med högre beläggningsgrad och det finns planer på att anställa nya medarbetare inom det närmsta halvåret. Större företag, med fler än 50 anställda, har i större utsträckning varslat eller sagt upp och flera svarar också att de har sänkt sina arvoden. I rapporten menar man att orsakerna till de mindre företagens ljusare syn är dels att de har låga overheadkostnader och mindre projekt som inte är lika konjunkturkänsliga, dels att fler privatpersoner har anlitat arkitekter – och då i första hand små arkitektföretag.

I rapportens andra del har man bjudit in branschföreträdare som tar sig an varsitt ämne med fokus på framtida utmaningarna med minskat bostadsbyggande och nedåtgående siffror. I tretton kapitel ger författarna sin syn på olika angreppssätt för att komma vidare. Flera av dem återkommer till resiliens, i kombinationen motståndskraft och anpassningsförmåga, som en nyckel till framgångsrikt företagande.

I en kommentar till branschrapporten skriver Mikael Stenqvist, tävlingschef på LINK Arkitektur, bland annat att han ser risken för ett nytt miljonprogram.

”Jag ser hur historien upprepar sig. Vi är mitt inne i en byggboom, inte sedan rekordåren ska byggbranschen åstadkomma så mycket på kort tid. Byggbranschens svar är ännu en gång totalentreprenad och att sänka kvaliteten på det byggda. Denna gång är den återkommande argumentationen; billiga bostäder, alla har rätt till en bostad. Argumenten skriver de flesta under på men inte på vad resultateten blir. Det liknar mer och mer resultaten från förra miljonprogrammet; ännu en gång genomför vi kortsiktiga och dåliga samhällsinvesteringar.”

Han lyfter fram i Hagastaden i Stockholm som ett exempel på ett lågvattenmärke.