Han sätter Malmö på arkitektkartan

Varje år utser arkitekturtidskriften Rum de 100 mest inflytelserika personerna i branschen. De kallar det för maktlistan och i år hamnade Malmös Stadsarkitekt Finn Williams i topp. Han har en lång och framgångsrik karriär bakom sig som stadsplanerare i London och Storbritannien. Han var bland annat med och grundade ett nätverk för kommuner med utmaningar i stadsplaneringen. Total var det 50 kommuner som medverkade med över olika 500 projekt. I London jobbade han under fem års tid i Croydon Council som är ett område som är nästan lika stort som Malmö med lite samma förutsättningar. Det är bara en av 33 förorter i London.

– Området har inte så bra rykte men människor som kommer från Croydon är väldigt stolta över platsen. Det är en blandad och progressiv miljö. Jag var där i fem år och vi lyckades förändra stadsplanering på ett positivt sätt. Efter det jobbade jag i Greater London Authority för två av Londons borgmästare, Boris Johnson och Sadiq Khan. De var väldigt olika som personer men jag upptäckte att den största utmaningen inom den offentliga stadsutvecklingen var bristen på kompetens. Till exempel, om Malmös stadsbyggnadskontor har 230 anställda så var vi färre än 30 i Croydon.

Vad gör en stadsarkitekt?

– Det finns nog lika många jobbbeskrivningar som det finns stadsarkitekter i Sverige. Min roll har ändrats ganska mycket sedan jag kom hit. Jag tittar på gestaltning i alla olika skalor och alla olika faser i stadsutvecklingsprocessen i Malmö. Det är allt från diagram i översiktsplanen till bygglov mockups, men även andra processer som staden har inflytande över som marknadsanvisning och upphandling. Det handlar i grunden om olika dimensioner av kvalitét och hur det påverkar jämlikhet och hållbarhet i staden.Det är ganska brett.

Vad är det unika med Malmö?

– Det är en stad som är öppen för förändring. Kanske på grund av stadens geografiska läge där Sverige möter resten av världen. Saker händer först. På gott och ont. Vissa utmaningar kommer till Malmö innan det sprider sig till övriga landet men också vissa progressiva idéer som kräver mod och kreativitet. Redan när jag jobbade i London kände jag till Malmö och Västra hamnen. Malmö har ett internationellt rykte om sig att vara en progressiv stad när det gäller stadsplaneringen.

Vilka projekt fokuserar du på just nu?

– Vi har två prioritetsområden för stadsutveckling i Malmö just nu. Det är Nyhamn, som är nästa fas av utveckling av Malmös gamla hamnområde, och det är Rosengård, där en storsatsning på infrastrukturen kommer att leda till första generationen av utveckling sedan området byggdes. Motorvägen som klyver området kommer att göras om till en stadsgata och tillföra nya bostäder och andra anläggningar.

– Det är därför som Malmös bidrag till World Capital of Architecture 2023 i Köpenhamnen, Malmö in the making, har fokus på just Nyhamnen och Rosengård. Vi vill visa att även om områdena är väldiga olika så är det viktigt att vi har lika höga ambitionsnivå. På både platser jobbar vi hårt för att förstår det som är bra med det som redan finns, och hitta en stadsutveckling som är grundad i de befintliga identiteter, resurser, kunskap och nätverk. Både Nyhamnens industriarv och Rosengårds kulturrikedom är stora tillgångar för staden.

Varför ville du bli arkitekt?

– Det kommer nog från Lego – så egentligen började det här i Skandinavien! Jag började med ett intresse för byggnader och hur de såg ut. Men ganska tidigt blev jag mer intresserad av de förutsättningar som formar arkitektur och staden. Jag har alltmer fokuserat på den tidiga processen och hur en plats utvecklas. Närmare policy och politik där arkitektur inte bara handlar om att hitta rätt svar till fel frågor utan där man kan vara med och utforma frågorna.

Hur känns det att hamna i topp på Maktlistan?

– Jag kom till Sverige för ett och ett halvt år sedan och då kändes som jag började om från noll, med språk och med mitt nätverk. Så jag är både jätteförvånad och tacksam att det arbete som vi gör uppmärksammas utanför Malmö. Men det är resultatet av att Malmö är en bra plats. Jag arbetar i en framtidsinriktad kontext när det gäller ledarskap. Jag tror att Malmö har råd att ta en risk att anlita någon som inte är från Sverige på grund av att de har en stark position med stadsbyggnadskontoret som redan har en stor expertis. Det har varit lätt för mig att börja från början.

Hur hamnade du i Malmö?

– Det är kärleken så klar. Min sambo är svensk. Vi bodde sexton år i London. När barnen började bli större kändes det rätt att flytta till Sverige och då passade så bra att den här tjänsten kom ut i Malmö. Jag hade tur som fick den. Det underlättade beslutet att flytta.

Var det inte svårt att lämna uppdragen i London?

– Ja, men jag kom allt längre från det konkreta arbetet med stadsplaneringen. Det handlade alltmer om hur vi skulle jobba på nationell nivå och nära regeringen. Det fanns en liten risk att jag blev en del av det politiska etablissemanget. Det passar inte mig. Det var en bra tid att flytta och komma närmare platser och projekt igen.

Vad är din framtidsvision för Malmö?

– Det är inte bara jag som har en vision för Malmö. Det är något vi skapar tillsammans som stad. Det finns en ambition från politikernas sida att vi ska bygga staden helt. För min del kan man bara göra det om man erkänner och hyllar det som är unikt för Malmö och det är den mångfalden. Både den fysiska brokigheten som finns i byggmiljön och mellan olika områden. Men också blandningen av alla kulturer. Jag tror det är det som gör Malmö väldigt spännande. Vi har en ung befolkning och 56 procent har en utländsk bakgrund. Det är en otrolig fördel att vi har så många kopplingar till övriga delar i världen.

– Av alla städer i Skandinavien borde det vara Malmö som kan visa hur arkitektur och stadsutveckling kan ta tillvara på olikheter, och på samma gång minska ojämlikheter. Att bygga ett samhälle som håller ihop.