Sverige har blivit sämst i klassen

Länge var Sverige världsledande på det som brukar kallas ”social bostadspolitik”. Detta är historia. Med 1990-talets systemskifte förändrades ramvillkoren i grunden. Finansieringen har överlämnats till hushållen och övriga aktörer. De kommunala bostadsbolagen ska idag drivas efter affärsmässiga principer. Bostadsbidragen har kraftigt urholkats.

– Veidekkes rapport, som jämfört svensk bostadspolitik med 12 likvärdiga länder, bland annat Kanada, Norge, Tyskland och Australien, visar att svensk bostadspolitik idag sticker ut som unikt svag. Den saknar ambitioner vad gäller ekonomiskt svaga grupper, säger Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke och socialdemokratisk bostadsdebattör.

Rapporten med titeln "Sverige – sämst i klassen" har jämfört de sociala ambitionerna på såväl den hyrda som ägda bostadsmarknaden och har utarbetats av Lennart Weiss, Linda Jonsson, Veidekke samt Stefan Attefall, f d bostadsminister, idag konsult och rådgivare.

– Staten avvecklade sitt engagemang, utan att ens försöka formulera ett modernt svar på en social bostadspolitik, säger Stefan Attefall som menar att de politiska partierna tillsammans måste samlas runt en bostadspolitik som ger unga, ekonomiskt svaga och andra med en svag position på bostadsmarknaden en chans att erhålla en god bostad.

Rapporten presenterar sex principer för en ny social bostadspolitik som tillsammans skulle kunna utgöra basen för en ny modern svensk modell, en social bostadspolitik 2.0.

1. Boende åt "alla" förutsätter offentliga ingripanden och subventioner. Sverige har blygsamma ambitioner att ge ekonomiskt svaga tillträde till bostadsmarknaden.

2. Alla länder har någon form av social housing. Det vill säga subventionerade bostäder. Detta undantaget Norge och Sverige, där Norge nästan helt saknar hyresrätter och Sverige har kvar en modell med en "allmännytta".

3. De flesta länder – utom Sverige – stöttar ägt boende med offentliga insatser. I Sverige finns en ovanligt stor del ägda bostäder men det saknas helt åtgärder för ekonomisk stöttning.

4. Staten och kommunerna behöver varandra.